...

Som att springa in i en person som jag en gång älskat, litat och varit med. Hjärtat stannar för en stund. Man blir nervös. Men sen går man förbi, ler och allt är bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0