...

Hade jag varit hon. Då hade jag slagit ihjäl mig själv. Nu är jag, jag. Och hon är hon. Det kanske är bäst. Jag har redan varit hon. Som blivit sårad. Det var sjukt jobbigt. Men hans kommentar:"Du känner henne inte." Den gjorde mig på ett konstigt sätt mycket lugnare. Det är sant. Jag känner henne inte. Jag känner inte honom heller. Jag vet inte ens vad han heter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0