En av mina närmaste vänner.
En tjej som jag delar många underbara, hemska men framför allt roliga minnen med.
En tjej som jag alltid sett upp till.
Haft respekt för.
Jag har avundat dig för din envishet och styrka.
Och älskat dig av hela mitt hjärta.
Efter att ha bott nästintill grannar sen båda föddes.
Idag är det din tur att ta ett kliv ur i vuxenlivet.
Att du flyttar till grannlandet.
Att du inte längre bor i närheten av mig.
Jag tror vi räknade till 54 sekunder om man cyklade allt man kunde i nedförsbacken.
Jag blir ledsen av tanken att jag aldrig hann säga hejdå.
Att vi aldrig hann lösa de missförstånd som uppstod.
Att jag aldrig hann krama om dig en sista gång.
När vet jag när vi ses igen?
Jag saknar dig redan.