...

Jag tror inte att jag förstår hur lycklig jag egentligen är.
Hur fina vänner jag har.
Vilken underbar familj jag har.
Jag är lyckligt lottad.
Jag har människor runt omkring mig som jag trvis med.
Människor som jag kan skratta.
Prata.
Och umgås med.
Jag kan inte ändra den jag är men jag ska uppskatta varje minut här i livet.
Jag ska uppskatta när jag sitter och fikar med mina fina arbetskamrater.
Jag ska uppskatta när han kommer in på jobbet och säger hej även om jag tycker det är jobbigt att se honom i ögonen.
Vi är ju trots allt vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0