...

Idag tänkte jag på honom. 
Han, som jag aldrig trodde skulle såra mig. 
Han som sårade mig mest av alla. 
Det kanske var därför jag blev så sårad.
Jag kunde aldrig föreställa mig. 
Jag började gråta. 
Inte mycket. 
Men det kom några tårar. 
Vill aldrig vara med om det igen.
Om jag ska förklara känslan så var det som att han slet ut allt i min kropp. 
Jag har aldrig blivit så ledsen, arg och besviken på en och samma gång. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0