Kommer snart somna. Ljudet från ett trött radioprogram. Ljudet från kylskåpet som står intill den stora svarta fotöljen som är alldeles för mjuk. Lyset från dom alldeles för starka lysrörslamporna i taket. Trästolarna från IKEA som gått sönder efter ett år. Allt. Stämningen i lunchrummet är för tillfället jävligt omysig. Men trött är jag. Om jag blundar kommer jag somna. Ikväll ska jag packa och kanske mysa med min favorit!

Nu är det inte långt kvar. Ska bli så underbart skönt att komma bort. Även fast jag inte vill lämna mina vänner. Dom som man spenderar dagarna med. Det ska bli jobbigt. Tre dagar jobb nu. Helt sjukt att jag kallar det jobb. Nu är det praktik. Tre dagar praktik. Kvällar fyllda med att träffa vänner, packa och dricka vin.

Underbart att sitta uppe med två mackor Lingongrova med bara smör på. En veckas gammal avslagen cola. Och ett par sköna mjukisbyxor från Alba. Att ha på tanken att "Jag borde sova om jag ska upp till skolan imorgon." Ååh, min älskade skola. Vill aldrig sluta. På fredag bockar vi av en av alla tusen grejer inför studenten. På fredag är det våran tur att pröva studentmössor. Fick brits på fantasi och slut med batteri i mobilen. Brukar lätt bli så efter en dags spelade av Wordfeud.

Älskade helg. Nu är du så efterlängtad. Gosade med min finaste igår. Säger med glädje att nej, det är ingen kille. Ikväll ska vi dricka vin, dansa och äta hamburgare.

Älskade skola och älskade klass. Äntligen ses vi igen. Äntligen får jag vakna upp och inte veta vad som väntar mig. Äntligen får jag sitta i den instängda matsalen med dåligt syre och kolla på snygga killar. Äntligen får jag sitta på dom inte allt för sköna stolarna och läsa kurser som jag tycker är roliga. Ingen mer matte och engelska. Ingen mer idrott. Jag måste älska detta år. Sista året. Jag ska ta vara på varje stund jag får. Jag älskar ju trots allt skolan.

Älskade sommarlov. Tillsammans har vi haft massor med galna kvällar tillsammans. Kvällar fylld med en massa vin, sprit och goda drinkar. Tillsammans har vi svettats i Alanya, som jag förövrigt blivit kär i. Tillsammans så har vi åkt bil och spelade alldeles för hög musik. Tillsammans har vi grillat på massor av olika grillar. Tillsammans har vi bränt min bleka kropp och mitt ljusa hår. Vi har hunnit med så mycket. För att inte tala om hur mycket pengar jag har gjort av med. Hur många killar jag hånglat med och hur många McChicken Junior jag ätit. Det var roligt att ha dig här en sista gång. Älskade sommarlov. Jag kommer aldrig att ha sommarlov igen. Inte på samma sätt i alla fall. Snart är det slut på godis, kebab, vin och hamburgare mitt i veckan. Nu vill jag ha 3 september, ett galet Alanya och massa goda drinkar.

Helt sjukt att jag drivit denna blogg framåt i tre hela år. Från att vara 15 år, nykär och så oerfaren till en (läs: mognare) tjej som njuter av livet på bästa sätt. Som har ett bra jobb och tjänar sina egna pengar. Vem hade kunnat ana det när jag satt i Söderskolans datasal och var inne på MSN och chattade med mina vänner som satt i stolarna bredvid istället för att göra det jag skulle på lektionerna. När vi passade på att härja lite extra när inte läraren var där. Vem hade kunnat ana det? Det kunde jag inte ens ana för ett år sedan. Jag har massor av planer inför hösten som ni självklart kommer få ta del av. Mitt sista år i skolan. Ni ska få ta del av allt. Eller nästan allt.

Att vakna upp innan klockan ringt. Att få stå och fundera på vad man ska ha för byxor på sig medans världens bästa radiokanal är på i bakgrunden. Att få sätta sig ner och äta frukost och samtidigt ha nya numret från ELLE framför sig. Att veta att man har ett paket från H&M att hämta men glömt bort vad man beställt. Underbara känslor. Och denna underbara fredag ska jag spendera på jobbet. Sen tar jag också lite sommarlov.

Det bästa och värsta som finns här i världen. Det är att gråta. Vissa gånger kan det vara underbart. När man är omringad av sina vänner som får en på bra humör. Det kan också var grymt skönt att bara ligga under täcket. Helt utan anledning och bara låta tårarna rinna. Eller att stå i duschen och grina lite mer. Men det är också sjukt jobbigt att vara ledsen. När man inte vill det. När man mår så dåligt så att det känns som att magen vänts ut och in. När man vill sminka över det röda under ögonen så att ingen ska se. Så att ingen ska fråga. När man tänker på det så är det vackert och fult på samma gång. Så mycket känslor i några tårar som rinner ner för ens kinder. Jag hatar det. Och älskar det.

Att sitta på en busshållsplats och höra en tjej på 15 år sitta och prata i telefon. Det verkade som att hon pratade med sin vän i telefonen. Hon pratade om en massa kärleksbekymmer. Jag skulle bara vilja säga till henne att hon ska vara försiktig. Inte bli kär så fort. Men så kom jag på. Om man inte blir kär för fort eller i fel kille som vet man inte hur det är. Hur skulle jag kunna veta allt som jag vet om jag inte blev kär när jag var 14? Hur skulle jag då kunna veta hur en dålig och bra kille är? Jag vet många bra killar. Jag vet många fler dåliga killar. Det är så himla svårt att veta. Så till dig, tjejen på busshållsplatsen, lev livet, träffa ett gäng dåliga killar, träffa en bra kille, skolka från skolan. Jag gjorde det. Jag lärde mig av mina misstag och idag är jag gladare än aldrig förr. Ikväll blir det ett sista hejdå till min underbara Karin. Jag vill inte tänka på att det kommer gå veckor, kanske månader innan vi ses igen. Min älskade Karin.

Det bästa jag vet med att blogga.(Eller okej. Jag ser mig själv inte som en bloggare. Mer en öppen dagbok där jag delar med mig av tankar och vad jag gör på mina underbara dagar.) Ja, men det är nog att gå tillbaka till gamla inlägg och läsa. Vissa saker glömmer man bort. Därför är det sjukt roligt. Som att jag läser och följer min egen blogg. Ni kanske inte fattar. Men jag gör. Om ni inte vill ha en offentlig blogg. Kör med lösenord. Skriv av dig. Sen är det sjukt spännande att inte veta vilka som läser ens blogg också. För egentligen, vem fan bryr sig om att jag dricker vin, går på Lobby och jobbar nästan varje dag? Vem?

Äntligen ledig. Vill nästan säga att jag har sommarlov nu. Nu vill jag inte åka till Alanya längre. Eller jo. Men det kommer bara bli jobbigare att åka hem den här gången! Helt sjukt att jag ska tillbaka. Tillbaka till svetten, spriten och alla galna kvällar. Kommer dock inte bli samma sak som med mina underbara tjejer men jag kommer fan inte göra dom besviken. Nästa gång jag träffar Tova. Då står vi någonstans i Alanya. Hon solbränd och jag blek. Båda helt överlyckliga. Det är så galet. Jag älskar det.

Vad är det för fel på dig? Jag bryr mig inte om det går bra för dig. Jag bryr mig inte om du träffat någon ny. Jag bryr mig inte. Förlåt. Men jag bryr mig inte om dig längre. Roligt för dig att du tänker flytta hemifrån. Du är ju trots allt 22 år. Eller har du fyllt? Jag har ingen aning. Du lever det livet som jag inte vill leva. Det är sjukt att jag vet att du fortfarande gör samma saker som då. För det är just så jag ser på det. Då. Då, när du och jag var vi. Jag vet att du tränar måndag, onsdag och torsdag. Jag vet att du jobbar måndag - fredag. 7 - 16. Jag vet att du spelar alldeles för mycket FIFA, FM och NHL. Jag vet att du vill bli kär. Jag vet att du köper ut till småtjejer. Jag vet så mycket som jag inte vill veta. Jag vet att du dricker minst fem liter cola i veckan. Jag vill inte veta det. Men jag njuter över att jag åker till Alanya om tre veckor. Jag njuter över att jag har världens bästa liv. Jag klagar inte.

Jag längtar verkligen till skolan börjar. Jag älskar att tjäna pengar men jag är fortfarande en liten tjej i huvudet. Jag älskar skolan. Eller i alla fall min klass och allt som hör till. Att sitta i en trött matsal och äta lagomt varm mat. Att kolla på alla snygga killar som går utanför klassrummet. Att lyssna på musik ur alldeles för dåliga datorer. Två veckor kvar sen får jag sitta på en stol som smakar trä och titta rakt fram på en vit tavla. Höra hur läraren söker ens uppmärksamhet när man istället såg en sjukt snygg klänning på en tjejs blogg. Ikväll ska jag gosa ner mig under en filt och kanske äta lite godis med min finaste vän.

Dagar som idag. Det är dom dagarna jag skulle behöva någon som älskar hårdmackor med smör på. Någon som vill gå runt på stan och äta en god lunch. Någon som vill gå ut och gå runt huset bara för att få lite luft. Någon som vill åka till McDonalds och köpa ett 20-pack nuggets. Har ju mina finaste vänner, dom som man åker till efter jobbet och dricker en massa kaffe med. Jag älskar dom. Tre veckor kvar sen står jag och Valbos snyggaste tjejer på bardisken på Casablanca och dansar. Jag längtar.

Hur mycket jag än vill skicka ett sms och fråga vad du gör så går det inte. Hur mycket jag än vill säga till dig att du är den underbaraste personen jag träffat, den personen som vill alla väl. Jag vill. Men jag kan inte. Jag vill och hoppas att du tänker på mig lika mycket som jag tänker på dig. Min finaste vän.

Jag har varit som dig. Jag har varit nykär. Jag har varit helt förälskad. Jag har gjort misstag. Jag har svikit mina vänner för en man jag idag aldrig skulle kolla på om jag mötte honom. Jag var 14 första gången jag träffade honom. Jag visste inte bättre. Till alla tjejer därute, det spelar ingen roll om är så djupt kär i en kille. Era vänner är dom finaste ni har. Det är dom som finns där när du blivit dumpad, när du känner dig deppig, när dina föräldrar är utomlands, när du är sjuk, när du gråter på nyårsafton för att du inte fick den där underbara kyssen. Tänk dig för min vän.

Jag älskar mina fina vänner. Dom man kan dricka vin med. Dom man kan hänga med på Lobby och snacka skit med. Dom man kan äta en riktigt god kebab med. Dom man kan hyra en alldeles för dålig film med. Dom man kan ta en promenad med hem sent en kväll. Dom man kan skratta så mycket med. Jag älskar dom.

Känslan att äntligen få lägga sig i sängen. Vilken gårdag. Drack vin med mina fina klasskamrater. Firade Linnea som fyllde år igår. Dansade 2 minuter. Sprang in i min finaste vän i Gävle. Gick runt med honom i Gävle. Han lånade ut sin kofta. Vi käkade hamburgare med bara ketchup på. Fick vakna upp i hans lägenhet. Lukten, hans lukt. Den sätter sig i allt. Att han lånar ut en tshirt till mig gör mig till den lyckligaste tjejen. Att få en hejdå-kram och ett "Vi hörs sen." Det är någonting med hans sätt att säga det på som får mig att förstå att vi inte hörs sen. Men det är också någonting med honom som gör att jag inte kan sluta tänka på honom. Hans blonda lockiga hår, hans bleka hy, hans leende, hans små händer men framförallt hans lukt. Och hans sätt att prata. När han säger till mig: "Annika, vi är ju rätt lika varandra." En sak som gör att jag aldrig kommer släppa honom är för att han är grym på att hångla.

Drack vin med mina käraste. Träffade ett gäng killar från en okänd stad i Sverige. Dansade på ett halvtomt dansgolv. Tyckte det var jätteroligt. Jag hade jätteroligt. Hånglade som om jag var kille och 14. Köpte en äcklig korv som kostade mig 50 kr. Idag tar jag med mig mina fina i finbilen. Åker ner och bränner min bleka kropp lite grann. Ååh vilken skön huvudvärk man får av vin.

Äntligen. Eller inte än äntligen. Men snart. Om 12 timmar. Åker in och kör ett långpass på Intersport. Imorgon är jag ledig. Så ikväll ska vi fira, och sörja Min ledighet. Karins sista utekväll med oss den här sommaren. Sorligt men sant.