Hur är det möjligt att tänka på sig själv när han är den enda som kommer upp i mina tankar. När jag ligger i sängen och ska sova. När jag tycker att jag känner hans lukt. När jag ser att han har kommenterat något på Facebook. Det är som att vänta på något som aldrig kommer att hända.

Hur ska man kunna glädjas åt något när man själv inte ser någonting positivt? Att ha för höga mål på sig själv är väl bra. Att sedan misslyckas. Gråta. Och ta nya tag. Men under tiden måste man få vara negativ. Jag skulle bara vilja ligga inne under täcket. Men jag inser att det hjälper inte. Jag ska klara det. Inte imorgon. Inte i övermorgon. Men i framtiden. Någon gång ska jag klara det. Någon gång kommer jag klara det.

Hur är det möjligt att vara så ledsen, arg och besviken på sig själv på en och samma gång?

Ett par nya skor inköpta. Igår. Jag vet. Jag har inte råd. Men dom var ju så jävla snygga.

Hur är det möjligt att vara så otaggad på sitt liv. Allt går i motvind. Aldrig varit så less. Eller så är det bara mens.

Skulle vilja lägga mig ner under täcket och gråta.

Världens värsta morgon. Avslutar det på bästa sätt. Veckan har aldrig känts så lång. Ikväll träffar jag mina bästa, finaste vänner. Dricker vin. Och bara umgås. För jag har ju världens bästa vänner.

Jag drömmer sällan mardrömmar. Men inatt gjorde jag. Det var jobbigt. Jag fick ont i magen. Jag har det fortfarande. Att man skriker på någon som inte hör. Att man springer men kommer inte fram.

Om ni vill ha lite updates från mitt liv så har jag precis fått schemat inför julen. Just nu ser det ut att bli mycket pengar i januari.

Aldrig varit så trött. Trött på allt. För trött för att städa på mitt rum. För trött för att ligga i sängen och sova. Vad ska jag göra? Jag vet. Jag borde börja träna. Men hur ska jag få orken till det om jag knappt orkar upp ur sängen.

Som alla andra. Bjöd jag med mig min finaste vän på bio. Vi delade på en popcorn. Satt på första raden. Helt såld på Jacobs ögon. Kan inte förstå hur jag ska kunna hålla mig i prick ett år till nästa film. Jag vill se den nu.

Jag är gammal nog för att förstå vad som är rätt och fel. Jag är för ung för att bry mig.

Resan ner till Borås, Gekås, Ullared, (Jag vet inte vart det är jag ska) är räddad!

En miljon på banken. Men ingenting att leva för.

När jag är ensam går jag runt i alldeles för stora t-shirts. Utan smink. Oborstat hår. Dricker juice ur förpackningen. Och kollar på skit på TVn. Jag älskar det.

"Du saknar honom". Ibland handlar det inte om att sakna någon utan att veta om dom saknar en.

Oj. Beställde nyss ett par skor. 15,5 cm. Jag kommer dö på lördag.

Jag älskar min finaste mamma. Vad skulle jag göra utan henne? Hon är ju min bästa vän. Min andra halva.

Det är nu man har val i livet man måste göra. Ta nya tag. Ge allt. Visa dom att du klara det. Eller. Ge upp. Visa dom att dom hade rätt. Du klarar det inte. Jag ska visa dom. Men just nu ska jag lägga mig under täcket några timmar eller dagar för att deppa. Jag hade kunnat haft körkort idag.

När ni läser min blogg måste det låta som att mitt liv är en berg o-dalbana. Det är det. Typ. Just nu ligger jag i sängen och har sjukt ont i magen. Om 4 timmar släpper det nog. Även om jag klarar det eller inte så kommer jag gråta. Men jag vet. Jag kommer klara det. Jag måste klara det. Kan de inte bara vara över nu???

November. Höstlov. Icke godkänd på teorin. Men jag klagar inte. Ikväll får jag träffa världens finaste.