Ikväll ska jag dricka vin på tom mage. Jag älskar mina tjejer. Jag älskar mitt liv.

Någonstans mellan våra skratt, långa samtal, dumma små fighter och alla våra skämt så blev jag kär. I din lukt.

Och fast jag inte saknar dig så känns det som att världen skulle rasa om du lämnade mig.

Det var väl det här jag ville. Att magen skulle krampa och tårarna rinna. Det var väl det? Att äta två avokados om dagen bara för att gå ner några kilon. För att få springa in i dig och visa, jag har blivit snyggare, jag har köpt tre par nya skor. Jag kommer aldrig visa min svaga sida. Jag kommer gå med blicken högt. Låtsas som ingenting. För du finns ju inte.

Hur kan man gå till världens gladaste tjej, till att ligga inne på sitt rum med ögonen fyllda med tårar? Ens bästa vän är tusen mil härifrån. Vill inget hellre än att bara sova en vecka och vakna upp när allt är bra.

Som att bli överkörd av ett tåg. Och sen backar det tillbaka igen. Men efter en tallrik potatiskroketter med bea så är jag nästan som en ny människa. Som att känna hans lukt. Jag har dött och vaknat i himlen. Det underbara lukten.

Någon som dig. Jag kommer hitta någon som dig. Jag kommer ihåg att du sa. Kärlek är det finaste som finns och ibland kan du göra ont. Jag kommer hitta någon som dig.

Som att gå runt med trosor med sina nya skor på sig istället för att åka och plugga teori. Det här är ju kärlek.

Jag skulle vilja bli kär, bli sårad. För att sedan kunna gå ner några kilon. För att tro att man ska springa in i honom på stan. För att man ska visa att man har blivit mycket snyggare än då. Då när man var kär. Jag vill inte bli kär. Jag vill inte bli sårad. Jag vill bara gå ner några extra kilon och det är lättast när magen redan krampar. När tårarna tagit slut och när håret är otvättat. När sängen inte längre är skön. När man äter två avokados om dagen. Det är farligt att vara lycklig.

Känslan när man "tar hem" en jacka från jobbet. Känslan när det ligger ett par skor i postlådan. Underbara känslor. Nu vill jag bara ha helg, Stockholm, fint väder och ett gäng fina vänner!

Man biter ihop. Så många frågar vad man gör när man går sönder. När hjärtat blir söndertrasat och helt plötsligt ser man inget ljus. Man biter ihop. Man kväver skriken i kudden på nätterna och man gråter under sin huva på vägen hem från skolan. Man pressar in naglarna i handflatan när hans namn eller bild dyker upp på datorn. Man går ut och springer tills kroppen nästan ramlar ihop till en liten klump. Man sveper vinglas på tom mage. Vad gör du när du får migrän eller mensvärk? Du tar ett par tabletter som inte hjälper sen biter du ihop. För sen när läppen är sönderbiten. Ögonen rödsprängda och handflatorna fulla av märken och sår. Då känns det inte lika mycket. Det kan jag lova.

Så roligt att få höra att folk läser min blogg. Eller ja. Jag tror att det är mest vänner som går in för att kolla om jag blivit kär, skedat med någon snygg kille eller blivit för full för att komma in på krogen. Det gör mig glad. Glad att det finns människor som gillar det jag skriver. Jag älskar att skriva.

Som att gå hem från Nya Trafikskolan för att man inte har batteri i telefonen eller pengar till buss. Underbar känsla när håret lockar upp sig sådär som alla tjejer tycker är skitfult. En promenad på 35 minuter med en potatis och en och en halv köttbulle i magen var inte kul. Men jag klagar inte.

Jag kan inte bo kvar här. Jag blir rastlös. Vad finns det att göra? Jag älskar att vara spontan. När man är spontan i den här staden är det när man kommer på halv sex en lördag att man vill gå ut på Lobby. När man dricker för mycket vin och jägershots. Snälla ge mig ett körkort i flingpaketet imorgon. Jag kan inte vara kvar.

Jag blir så ledsen. Precis lika ledsen som jag blir arg när två killar ligger på rygg och snarkar. Är det möjligt att så små kroppar får ut ett sådant ljud? Hur fan är det möjligt?

Att få veta. Att få förstå att det inte bara händer på TV. Det är verklighet. Det som aldrig händer än själv och verkligen inte ens närmaste vänner. På ett telefonsamtal. Min käraste vän. Allt känns så overkligt. Kan inte annat än be om att allt kommer bli bra. Allt kommer bli bra. Allt måste bli bra. Det måste det.

Tillbaka till dom mysiga vinkvällarna. Tillbaka till skolan. Tillbaka till mina underbara vänner. Tillbaka till verkligheten. Har brist på fantasi. Vad ska jag skriva? Vad vill ni läsa?

Livet i Alanya. Livet. Att leva i solsken, svett, öl och massa goda drinkar. Att leva i bra musik och härliga klubbar. Det är livet. Tre dagar kvar i mitt paradis. Ska njuta som aldrig förr. Man vet aldrig när vi ses igen. Alanya och jag. De lortiga gatorna, dom flörtiga killarna, de jobbiga visselpiporna och det underbara havet. Jag älskar Alanya. Jag älskar det mer än någonsin.

Beställde studentmössa idag. Kashmir och äkta guld. Man tar ju bara studenten en gång. Åker till Alanya ikväll. Jag klagar inte. Inte någonstans. Har min unerbara Tova där nere som kommer göra mina två första dagar helt underbara. Vill bara ta studenten nu! NU! Eller inte nu, vill ju längta. Vill se fram emot det här. Blev bara så sjukt taggad nu.

Imorgon. Det är imorgon kväll/natt jag åker. Har inte packat. Önskar att man bara kunde ta med sig hela gaderoben ner för just nu står resväskan helt tom. Orkar. Inte. Hade till och med ställt klockan tidigare idag för att jag skulle tvätta håret. Ligger fortfarande kvar i sängen. Hatar att åka buss till Valbo. Drömde att jag tog körkort. Varför var det ingen som peppade mig när jag fyllde? Vad gjorde jag då? Förutom att gå ut på Lobby varje helg? Ingenting. Blir så arg på mig själv. När jag kommer hem ska jag ägna mitt liv åt körkortet. Jag behöver det.