Då är det svårt att veta vad man är.

Är man vänner? 

Bara en person jag dejtar?

Är han min pojkvän? 

Måste man vara något? 

Idag fick jag det. 

Svart på vitt.

I ett sms.

"Är du min söta flickvän nu?" 

Jag svarade inte.  

Det måste ha gått minst 8 veckor sen sist.

Förra veckan klev han in på mitt jobb.

Mitt hjärta stannade.

"Hej.." Sa han och kramade om mig. 

Jag hade glömt bort allt som hade med honom att göra. 

Jag som brukade älska hans kramar. 

Nu kände jag bara: Jävla du! 

Är så glad för hennes skull. 

Och framför allt imponerad av hur modig min lilla tjej är, 

Även fast jag kommer sakna henne varje dag så vet jag att när vi ses så är allt som vanligt. 

Jag kramade om henne ordentligt min tjej.

Gör inte det.

Snälla.

Du blir bara besviken. 

För en sekund så kändes allt för bra.

Tydligen får man inte må "för" bra.