...
Jag är kär i honom.
Jag älskar honom.
Men att behöva bevisa det för människor som jag inte ens känner eller bryr mig om.
Jag hatar det.
...
Det bästa med min alla hjärtans dag var att få ge något extra till två personer som har gjort så mycket för mig.
Mamma och pappa.
Dom två personerna som jag skulle göra allt för.
Dom två personerna jag gör allt för.
Dom två personerna som har uppfostrat mig till att alla är lika mycket värda.
Att kärlek är mycket mer värt än alla pengar som finns.
Och det vet jag.
Utan dom skulle jag inte vara någonting.
Jag älskar dom.
Jag älskar dom för att dom är dom.
Min bästa mamma och pappa.
Skulle inte klara en dag utan dom.
...
Så fort han klev ur bilen fick jag en klump i magen.
Jag hatar det här.
...
När livet helt plötsligt får en vändning.
Man ser det man har och uppskattar det.
...
Idag tänkte jag på honom.
Han, som jag aldrig trodde skulle såra mig.
Han som sårade mig mest av alla.
Det kanske var därför jag blev så sårad.
Jag kunde aldrig föreställa mig.
Jag började gråta.
Inte mycket.
Men det kom några tårar.
Vill aldrig vara med om det igen.
Om jag ska förklara känslan så var det som att han slet ut allt i min kropp.
Jag har aldrig blivit så ledsen, arg och besviken på en och samma gång.
...
När det känns som att man är som en tunn tråd som håller på att gå av.
Jag går av ibland och bryter ihop.
På senaste tiden har jag gjort det.
Brutit ihop.
Jag vill inte att någon ska se.
Inte Z, inte mamma.
Jag försöker ta på ett leende på läpparna.
Då slipper man frågor.
Jag bröt ihop igår på tåget hem.
Jag kunde inte andas.
Han och jag bor bara en timme ifrån varandra.
Det är bara en timme.
Den där jävla timmen.
Hatar den.
Hatar att jag flyttar in hos honom för några dagar och sen ska jag åka hem.
Till en tom lägenhet.
Det var som att tiden stått stilla.
Ville bara åka hem till mamma igår.
Bröt ihop igen.
Och nu gör jag det igen.
...
...
Vad har hänt under det här året?
Var tillsammans med en människa som jag aldrig trodde skulle lämna mig.
Han lämnade mig.
Festade alldeles för mycket.
Fick hyra en lägenhet under sommaren.
Festade ännu mer.
Insåg att fireball var en alldeles underbar dryck.
Åkte till Alanya med min bästa vän.
Blev en helt ny människa efter det.
Gjorde saker som jag aldrig trodde jag skulle göra.
Blev impulsiv.
Festade ännu mer.
Skaffade mig ännu en ny lägenhet.
Min tjej flyttade till Oslo.
Träffade Zanyar.
Och där är jag nu.
Med en människa som jag tycker om så mycket.
Pendlar mellan Sandviken och Uppsala för att få vara med honom.
Aldrig känt mig mer uppskattad.
...
När man börjar träffa en person flera gånger.
Då är det svårt att veta vad man är.
Är man vänner?
Bara en person jag dejtar?
Är han min pojkvän?
Måste man vara något?
Idag fick jag det.
Svart på vitt.
I ett sms.
"Är du min söta flickvän nu?"
Jag svarade inte.
...
Jag hade inte träffat honom på länge.
Det måste ha gått minst 8 veckor sen sist.
Förra veckan klev han in på mitt jobb.
Mitt hjärta stannade.
"Hej.." Sa han och kramade om mig.
Jag hade glömt bort allt som hade med honom att göra.
Jag som brukade älska hans kramar.
Nu kände jag bara: Jävla du!
...
Tanken på att min bästa vän ska flytta till ett annat land.
Är så glad för hennes skull.
Och framför allt imponerad av hur modig min lilla tjej är,
Även fast jag kommer sakna henne varje dag så vet jag att när vi ses så är allt som vanligt.
Jag kramade om henne ordentligt min tjej.
...
Tänk inte tanken på att må bra för en sekund.
Gör inte det.
Snälla.
Du blir bara besviken.
För en sekund så kändes allt för bra.
Tydligen får man inte må "för" bra.
...
Jag vet inte om det är för att det gått så långt tid eller om det bara är så att jag faktiskt inte kan komma ihåg att han en gång kollade mig i ögonen och sa "Jag älskar dig"
Jag kan inte komma ihåg det.
Eller så har jag förträngt det.
...
Jag saknar inte dina läppar mot min hals.
Jag saknar inte dina lugna andetag.
Jag saknar inte känslan av din hud mot min.
Jag saknar inte när du följde med mig hem.
Och jag saknar inte när du var min bästa vän.
...
...
Ord kan inte beskriva honom.
Jag är så glad att jag träffat honom.
Han ringde ikväll.
Jag saknar honom.
...
Lyckan när han är hemma.
Vi tog längsta sovmorgonen.
Åt frukost.
Skrattade.
Och kramades.
...
En av dom svåraste sakerna här i livet är när man ska försöka dölja för sin mamma att man är ledsen.
Att man egentligen bara vill ligga ner och gråta.
För resten av livet.
Det är omöjligt.
...
Jag hatar att han inte bor här.
Jag hatar det.
...
Vi kramades länge innan han sprang till tåget.
"Vi ses snart!"
...
Vi har suttit ihop i snart två veckor.
Imorgon åker han tillbaka.
Vill inte att det ska bli imorgon.
Vill att tiden ska stanna ikväll.
Vill inte somna.
...
Bara tanken på att han kommer bo två timmar ifrån mig.
Vill kramas med honom varje dag.
...
Efter att mamma och pappa varit borta en månad i somras så känns en vecka inte som någonting.
På måndag är dom hemma igen.
Då bor vi under samma tak.
Älskade mamma och pappa.
...
I en värld med 7 miljarder människor, i ett land med 9 miljoner människor, i en stad med 23 tusen människor och jag har aldrig känt mig mer ensam som just nu.
...
...
När jag är med honom vill jag bara att tiden ska stå stilla.
Han gör mig glad.
Jag älskar hans skratt.
...
...
...
...
Efter att ha jobbat en hel sommar så måste jag erkänna att jag längtar tills att få vara ledig.
Bara vakna av att solen lyser igenom gardinerna.
Det kommer väl aldrig hända nu.
Nu är det höst.
