Har helt glömt bort att berätta för er. Mina få, men å så fina och underbara läsare. Jag har inte alls långt kvar med mitt körkort nu. Grät så tårarna bara sprutade i torsdags. Grät ungefär lika mycket som när mitt hjärta blev krossat. Inte av sorg. Av lycka. Glädje. Aldrig varit så glad. När man behöver det som mest men förtjänar det som minst.