...

Hur kan denna människa betyda så mycket för mig.
Träffat varandra max sju gånger under ett års tid.
Vi pratade mycket med varandra i början.
Nu pratar vi knappt.
Ringer varann på fyllan.
Ibland.
Springer in i varandra på krogen.
När jag hänger i Gävle.
Då blir det mest ett "Hej, jag ringer dig sen!"
Eller så står vi och kramas ute på gatan för vi saknat varandra.
Helt galet.
Det går helt enkelt inte att förklara.
Skulle vilja visa upp dig för hela världen.
Skulle vilja säga till folk att du är min man.
Lika mycket som jag vill det, vet jag att det aldrig kommer hända.
Vi kommer alltid, bara vara vänner.
Kompisarna som dricker bärs och käkar hamburgare i någons kök mitt i natten.
Kompisarna som väntar på varandra när den andra står i kön och ska hämta ut jackan.
Men ändå ler jag.
Jag är glad att jag fick sitta på en balkong och kedjeröka med dig.
Jag är glad att jag fick en egen tandborste hemma hos dig.
Allt som vi hunnit med under dessa sju, eller åtta gånger.
Det är stunder jag aldrig kommer glömma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0