Jag älskade en gång.
Det var den finaste och fulaste stunden i livet.
Det var efterrätten och blodpuddingen på samma gång.
Det var att somna till en sval sommarkväll
Och vakna till ett iskallt vintermörker och tvärtom.
Det var att dra sig för att skutta in i duschen på morgonen
Och det var att skippa första lektionen i skolan.
Det var en snabbis innan restaurangbesöket för att man inte kunde hålla händerna i styr
Och det var en drink i golvet efter tolv för mycket.
Ja gud vad jag har älskat.
Lockarna som smyger sig fram i morgonhåret
Och hejdå-pussen när man hoppar ur bilen.
Men känslan av att vara kär och inte ha någon som är kär tillbaka,
Det är den hemskaste stunden i livet.
Och känslan av att titta på någon man en gång älskade att pussa sönder
Och inte längre vilja gör det.
Fastän han vill.
Det är som ett krossat hjärta inte bara för honom utan även i dig.
Förälskelse gör så förbannat jävla ont,
Men vips så äter man pepparkaksdeg från varandras fingertoppar.
Jag saknar det jag älskade och ett tag älskade jag att sakna. 
Nu minns jag allt bara som ett gammalt svartvitt fotografi,
Och ibland tar jag upp det ur minnet,
Det gamla fotoalbumet längst in i bokhyllan,
Dammar av och får tårar i ögonen.
Gud vad jag älskade en gång i tiden.