Min första kärlek.
Han blev förälskad först.
Jag fattade ingenting.
Vi började prata i telefon.
Och jag som inte ens tyckte om att prata i telefon.
Vi pratade i timmar.
Dygn.
Jag fick kramp i handen för att jag tryckte hemtelefonen så hårt mot örat.
Bytte till trådlösa telefonen när jag skulle gå och borsta tänderna.
Sa förlåt till pappa när telefonräkningen kom och jag hade pratat i trehundra timmar till en mobiltelefon tjugo minuter bort.
När han äntligen kysste mig slog våra tandrader ihop.
Jag trodde att jag hade tappat alla tänder.
Sekunden senare sprang han för att hinna med sista bussen, vände sig om och vinkad.
Vem behöver egentligen tänder?