...

Det är skrämmande hur allt tog slut.
Så fort.
En mening.
Allt förändrades.
Och nu inser jag hur svårt det är att bygga upp allt igen.
Orden ekar i mitt huvud.
Fortfarande.
Kommer jag någonsin kunna kolla på honom på samma sätt som jag gjorde då?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0