Sårad.
Det har jag blivit och det kommer jag att bli.
Jag kommer bli besviken och det kommer göra ont.
Men har man varit där och tagit sig ur det så känner det på någon vis inte lika skrämmande.
Jag vet att allt det ljusa och bra kan ryckas ifrån mig.
Det kan hända när som helst.
Det handlar nog bara om att inte vara så rädd.
Jag menar, allting kommer bli bra till slut.
Och att vara orolig, det har jag inte tid med.
Jag tänker njuta och skjuta upp den onödiga oron.
Det blir liksom vad man gör det till.